Tillgänglighetsknappar (overlays): varför de inte gör dig laglig

Vad en overlay faktiskt är

En tillgänglighetsoverlay är ett skript som läggs ovanpå en befintlig webbplats. Det visar sig oftast som en liten knapp eller meny i ett hörn, där besökaren kan välja att ändra textstorlek, justera kontrast eller slå på vissa hjälpfunktioner. Idén som säljs in är förförisk: installera en rad kod, så blir sajten tillgänglig – utan att du behöver röra något i din egen kod.

Problemet är att en overlay inte ändrar webbplatsen. Den lägger ett lager ovanpå den. Den underliggande koden – det som skärmläsare, tangentbord och andra hjälpmedel faktiskt arbetar mot – är oförändrad.

Varför de inte löser problemet

De allra flesta tillgänglighetsbrister sitter i strukturen och koden: en bild utan alternativtext, ett formulärfält utan etikett, en knapp som inte går att nå med tangentbord, en rubrikstruktur som inte hänger ihop. Sådant kan en overlay inte rätta, eftersom den inte ändrar det underliggande. Den kan erbjuda att förstora text – men den kan inte ge en bild en meningsfull beskrivning eller göra en trasig kassa användbar med tangentbord.

Det är därför funktionsrättsrörelsen och tillgänglighetsexperter under flera år har riktat skarp kritik mot overlays. Många användare med funktionsnedsättning vittnar om att overlays i värsta fall försämrar upplevelsen genom att krocka med de hjälpmedel de redan använder. Och rent rättsligt har webbplatser som enbart förlitat sig på overlays stämts – verktyget har pekats ut som en del av problemet snarare än lösningen.

Se var din webbplats faktiskt brister →

FTC-fallet mot accessiBe

Det tydligaste exemplet på problemet kommer från USA. Den amerikanska konsumentmyndigheten Federal Trade Commission (FTC) ingick under 2025 en förlikning med accessiBe, en av de största leverantörerna av tillgänglighetsoverlays. Företaget gick med på att betala 1 miljon dollar.

Enligt FTC hade accessiBe marknadsfört sin automatiska produkt med vilseledande påståenden – bland annat att den kunde göra vilken webbplats som helst förenlig med de internationella riktlinjerna WCAG. Myndigheten pekade också på att företaget spridit recensioner som framstod som oberoende, trots att de inte var det. Förlikningen innebar att accessiBe inte längre får göra den typen av påståenden utan stöd i bevisning.

Fallet gäller amerikansk rätt och är inte ett svenskt prejudikat. Men poängen är allmängiltig: en myndighet slog fast att påståenden om automatisk, garanterad efterlevnad var vilseledande. Det är ett tydligt varningstecken för alla som överväger en lösning som lovar tillgänglighet med ett klick.

Vad du bör göra i stället

Den hållbara vägen är att åtgärda bristerna där de uppstår – i koden. Det är mer arbete än att klistra in ett skript, men det ger en webbplats som faktiskt fungerar för fler människor, och som håller för en granskning. I praktiken:

• Börja med en skanning som visar vilka brister som finns och var de sitter.
• Rätta bristerna i koden – ge bilder beskrivningar, koppla etiketter till formulärfält, se till att allt går att nå med tangentbord, och så vidare.
• Komplettera med manuell granskning av det som en maskin inte kan bedöma, till exempel om innehållet är begripligt och logiskt.
• Bevaka löpande, eftersom webbplatser förändras och nya brister kan tillkomma.

Allmenta är byggt kring just den här principen: vi skannar, pekar ut bristerna i klartext och ger dig färdig kod att åtgärda dem med – och vi är ärliga med vad som återstår att granska manuellt. Ingen knapp som döljer problemen, utan riktiga fixar i grunden.

Vanliga frågor

Den här artikeln beskriver ett offentligt myndighetsärende (FTC mot accessiBe, 2025) i informationssyfte och utgör inte juridisk rådgivning. Uppgifterna bygger på FTC:s egen redovisning av förlikningen.