Tillgänglighetslagen och e-handel: när PTS krav rör kommunal verksamhet

De flesta kommunikatörer i offentlig sektor känner till DOS-lagen. Sedan 28 juni 2025 finns ytterligare en lag om digital tillgänglighet: lagen om vissa produkters och tjänsters tillgänglighet, ofta kallad tillgänglighetslagen. Den riktar sig främst till företag, men den kan beröra kommunala bolag och verksamheter som säljer till konsumenter. Den här guiden reder ut skillnaden.

Två lagar med olika utgångspunkt

DOS-lagen (SFS 2018:1937) gäller offentliga aktörer och den digitala service de tillhandahåller. Tillsynsmyndighet är Digg. Kraven gäller oavsett vad servicen handlar om.

Tillgänglighetslagen (SFS 2023:254) genomför EU:s tillgänglighetsdirektiv, European Accessibility Act. Den gäller vissa utpekade produkter och tjänster som riktar sig till konsumenter, oavsett vem som tillhandahåller dem. Tillsynsmyndighet för bland annat e-handel är Post- och telestyrelsen, PTS.

Den tekniska måttstocken är densamma. Båda lagarna utgår från EN 301 549, som för webbplatser i praktiken innebär WCAG 2.1 nivå AA.

Vilka tjänster tillgänglighetslagen gäller

Lagen pekar ut ett antal tjänster som riktar sig till konsumenter. De som oftast är aktuella för webbplatser och appar är:

• e-handel, alltså tjänster där konsumenter ingår avtal om köp på distans
• persontransport, till exempel biljettköp, reseinformation och bokning inom kollektivtrafik
• banktjänster för konsumenter
• elektronisk kommunikation, som telefoni och bredband
• e-böcker och tillhörande programvara
• tjänster som ger tillgång till audiovisuella medietjänster, som tv och strömning

Mikroföretag, alltså företag med färre än tio anställda och högst två miljoner euro i omsättning eller balansomslutning, är undantagna från kraven på tjänster.

När det kan röra kommunal verksamhet

Kommunens egen webbplats och e-tjänster omfattas av DOS-lagen, inte av tillgänglighetslagen. Men det finns verksamheter i kommunkoncernen där båda kan vara aktuella. Några exempel att titta närmare på:

• Kollektivtrafik. Biljettköp och reseplanering i app eller på webb är persontransporttjänster.
• Kommunala bolag med webbutik. Det kan gälla energibolag som säljer produkter, turistbolag som säljer upplevelser eller konsthallar och museer med butik på nätet.
• Biljettförsäljning. Kultur, evenemang och idrottsanläggningar som säljer biljetter till konsumenter via egen webb.
• Bredband. Stadsnät som säljer tjänster direkt till hushåll.

Om en verksamhet omfattas avgörs av vad tjänsten gör och vem den riktar sig till, inte av vem som äger den. Gränsdragningen mellan lagarna är inte alltid självklar, och det kan finnas fall där båda är relevanta. Ta hjälp av kommunens jurister när ni är osäkra.

Vad tillgänglighetslagen kräver

Lagen ställer två typer av krav på en digital tjänst.

Tjänsten ska vara tillgänglig. Webbplatsen eller appen ska uppfylla tillgänglighetskraven, i praktiken WCAG 2.1 AA. För e-handel betyder det att hela köpflödet ska fungera: sökning, produktsidor, varukorg, kassa, inloggning och betalning.

Det ska finnas information om tjänstens tillgänglighet. Företaget ska beskriva hur tjänsten uppfyller kraven. Informationen ska vara begriplig och finnas i tillgänglig form. Den liknar DOS-lagens tillgänglighetsredogörelse, men kraven är inte identiska.

Kundtjänst och support ska också kunna informera om hur produkterna och tjänsterna är tillgängliga, på ett tillgängligt sätt.

I praktiken är det ofta här som kommunala verksamheter med webbutik har minst på plats. Informationen saknas helt, eller består av en kort mening om att man "strävar efter tillgänglighet". Ett bra riktmärke är att beskriva vilka delar av köpflödet som fungerar med skärmläsare och tangentbord, vilka kända brister som finns och hur kunden kan få hjälp att genomföra ett köp på annat sätt.

Så arbetar PTS

PTS inledde tillsynen av e-handel under 2025. I mars 2026 meddelade PTS att ytterligare elva e-handelstjänster granskas, vilket gjorde 28 tjänster totalt. Bland dem finns stora svenska e-handlare inom kläder, apotek, dagligvaror och möbler. PTS kontrollerar att webbplatserna är möjliga att uppfatta, hantera, förstå och robusta, och att informationen om tjänsten finns och är tillgänglig.

Tillsynen inleds normalt med dialog och möjlighet att rätta brister. Den som inte rättar kan föreläggas att göra det, och i sista hand kan en sanktionsavgift tas ut. Avgiften kan enligt lagen vara lägst 10 000 kronor och högst 10 miljoner kronor.

Vad kommunkoncernen bör göra

Inventera. Gå igenom kommunens bolag och verksamheter och notera var det säljs något till konsumenter via webb eller app. Det tar sällan mer än en timme med rätt personer i rummet.

Bedöm vilken lag som gäller. För varje tjänst: omfattas den av DOS-lagen, tillgänglighetslagen eller båda? Dokumentera bedömningen.

Mät köpflödet. Automatiska mätningar av startsidan räcker inte för e-handel. Det som ska fungera är hela vägen från sökning till bekräftelse. Testa också kassan med enbart tangentbord.

Titta på plattformen. Många webbutiker bygger på standardplattformar som Shopify, WooCommerce eller liknande, med teman och tillägg från tredje part. Bristerna sitter ofta i temat eller i betalningssteget. Ställ krav på leverantören.

Publicera information om tillgänglighet. För tjänster som omfattas av tillgänglighetslagen behövs information om hur tjänsten uppfyller kraven. För tjänster som också omfattas av DOS-lagen behövs en tillgänglighetsredogörelse.

Sammanfattning

Tillgänglighetslagen gäller konsumenttjänster som e-handel, persontransport och bank, med PTS som tillsynsmyndighet. Kommunens egen webb omfattas av DOS-lagen, men kommunala bolag och verksamheter som säljer till konsumenter kan omfattas av tillgänglighetslagen. Kraven på själva webbplatsen är i praktiken desamma, så ett tillgänglighetsarbete som redan fungerar för DOS-lagen går att använda även här.

Allmenta mäter både kommunwebbar och e-handel, inklusive produktsidor, varukorg och kassa, och tar fram kodförslag för bristerna.