DOS-lagen i praktiken 2026: vad som gäller för kommunens webb

Lagen om tillgänglighet till digital offentlig service, ofta kallad DOS-lagen (SFS 2018:1937), har gällt fullt ut sedan 2021. Ändå är det många kommuner som fortfarande är osäkra på vad den faktiskt kräver i vardagen. Kraven gäller webbplatser, appar, dokument och intranät, och Digg är tillsynsmyndighet.

Den här guiden går igenom det som gäller 2026, utan juridisk utfyllnad.

Vad lagen kräver

DOS-lagen ställer tre krav på den digitala service som en offentlig aktör tillhandahåller.

Servicen ska vara tillgänglig. Den tekniska måttstocken är den europeiska standarden EN 301 549. För webbplatser och dokument innebär det i praktiken att kriterierna i WCAG 2.1 på nivå A och AA ska vara uppfyllda. Digg har preciserat kraven i sina föreskrifter, MDFFS 2019:2.

Det ska finnas en tillgänglighetsredogörelse. Den beskriver hur väl webbplatsen uppfyller kraven, vilket innehåll som inte är tillgängligt och hur besökaren kan påtala brister.

Det ska finnas ett sätt att meddela brister. Besökare ska kunna tala om att något inte fungerar och begära ut otillgängligt innehåll i tillgänglig form. Redogörelsen ska också länka till Diggs anmälningsfunktion.

Vad som omfattas

Lagen gäller all digital service som kommunen tillhandahåller, oavsett om den byggts internt eller köpts in:

• den publika webbplatsen och alla undersajter, till exempel kampanjsidor, turistsajter och skolwebbar
• e-tjänster och självservice, även när de körs i en leverantörs plattform
• mobilappar (sedan 23 juni 2021)
• intranät och extranät som publicerats från och med 23 september 2019
• dokument på webben, till exempel PDF:er, som publicerats från och med 23 september 2018
• förinspelad video och ljud som publicerats från och med 23 september 2020

Kommunala bolag omfattas i regel också, liksom privata utförare inom till exempel skola och vård som finansieras med offentliga medel. Digg har granskat både fristående skolor och privata vårdgivare.

Undantagen, och varför de är snävare än man tror

Digg listar ett antal undantag. De vanligaste är:

• Äldre dokument som publicerats före 23 september 2018. Undantaget gäller inte om dokumentet behövs för ett pågående ärende, till exempel en blankett som fortfarande används.
• Tredjepartsinnehåll som kommunen varken finansierar eller kontrollerar, till exempel kommentarer från besökare.
• Kartor som inte är avsedda för navigering, eller navigeringskartor där samma information finns tillgänglig på annat sätt.
• Direktsändningar. En inspelning som sparas och publiceras igen ska däremot tillgängliggöras inom 14 dagar.
• Oskäligt betungande anpassning. Här är utgångspunkten att lagens krav normalt inte är oskäliga. Den som åberopar undantaget måste motivera det i redogörelsen.

Undantagen är alltså avgränsade. En e-tjänst från en leverantör är inte tredjepartsinnehåll, eftersom kommunen har köpt och styr den.

Vad som är nytt 2026

En ny version av standarden. I september 2026 publicerades EN 301 549 version 4.1.1, som bygger på WCAG 2.2 i stället för WCAG 2.1. Den är ännu inte citerad i EU:s officiella tidning, och tills det sker är version 3.2.1 (WCAG 2.1 AA) fortfarande den rättsliga referensen. För den som ska upphandla eller bygga nytt nu är det ändå klokt att sikta på WCAG 2.2, eftersom en webbplats som byggs i dag kommer att leva när den nya versionen gäller.

Mer tillsyn. Digg tog emot 175 anmälningar 2025, jämfört med 146 året innan. Den förenklade övervakningen 2025 riktade sig särskilt mot kommuner och bostadsbolag. Den automatiska granskningen 2026 fokuserar på skolor och regioner. Se guiden om vad Digg tittar på vid tillsyn för hur processen går till.

Ansvaret för inköpta system är tydligare. Digg har i flera ärenden slagit fast att den offentliga aktören ansvarar för tjänster den köper in, även när leverantören äger koden. Att skriva i redogörelsen att en brist ligger utanför kommunens kontroll räcker därför inte.

Så arbetar ni med lagen i vardagen

De kommuner som har ordning på sitt tillgänglighetsarbete gör i regel ungefär samma saker, i ungefär den här ordningen.

1. Inventera vad ni har. Lista alla webbplatser, undersajter, e-tjänster, appar och intranät. Ange vem som äger varje del och vilken leverantör som finns bakom. Det är ofta här det visar sig att kommunen har fler webbplatser än någon trodde.

2. Mät nuläget. En automatisk mätning ger en snabb bild av de brister som går att hitta maskinellt, som kontrast, alternativtexter och kodade formulärfält. Komplettera med manuella stickprov: gå igenom de viktigaste flödena med enbart tangentbord och lyssna på några sidor med skärmläsare.

3. Rätta i mallarna först. Många brister sitter i sidmallar och komponenter, inte i det enskilda innehållet. En ändring i mallen rättar samma brist på hundratals sidor på en gång.

4. Skriv en redogörelse som stämmer. Den ska spegla det ni faktiskt vet, med datum. En ärlig redogörelse som säger "delvis förenlig" och listar bristerna är bättre än en som påstår mer än den kan belägga.

5. Bygg in det i rutinerna. Redaktörer behöver veta hur de skriver alternativtexter, länktexter och rubriker. Nya webbplatser och e-tjänster behöver tillgänglighetskrav redan i upphandlingen. Och webbplatsen behöver mätas igen efter varje större förändring, eftersom nya brister uppstår när innehållet ändras.

Vem gör vad

Kommunikationsavdelningen äger ofta den publika webben, medan e-tjänster, appar och intranät ligger hos andra förvaltningar eller hos IT. Det är en vanlig orsak till att arbetet stannar av. Utse en person som har överblicken och som ansvarar för att redogörelserna hålls aktuella. Den personen behöver inte rätta allt själv, men behöver veta vem som gör det.

Sammanfattning

DOS-lagen kräver att kommunens digitala service fungerar för alla, att kommunen redovisar hur väl den gör det och att invånarna kan säga till när något inte fungerar. Kraven har gällt i flera år. Det som förändras 2026 är att standarden rör sig mot WCAG 2.2 och att tillsynen blir mer aktiv. Den kommun som mäter löpande, rättar i mallarna och håller redogörelsen aktuell har det mesta på plats.

Allmenta mäter kommuners webbplatser mot WCAG 2.1 AA och tar fram kodförslag för de brister som hittas. Mer om hur det går till finns på allmenta.se.